Tycker ju att det är så himla långtråkigt att vara ensam hemma på dagarna. Men jag kom på bästa idén idag! Fick syn på mattes ryggsäck som hon brukar ha med sig till jobbet. Om jag skulle krypa ner i den så skulle hon säkert inte märka att jag var med henne till jobbet... Skulle vara spännande att se vad hon sysslar med där hela dagarna som är så viktigt att jag måste vara ensam...

 
Sticker först ner min smäckra hals för att se om det finns plats nog för mig...


Och det verkar ju finnas gott om platts. Jag gör ett försök att krypa ner medan ingen ser...


Det här var inte speciellt bekvämt, svansen syns säkert också...


Skit också nu får inte huvudet platts. Det var svårare än vad jag trodde det här. Tror jag ger upp, fast det bär mig emot. Idén var nog inte så bra som jag trodde ändå. Får fundera ut nått annat sätt...

Ville muntra upp mina människor när de kom hem från jobbet idag. Föreslog att vi skulle leka kurragömma. Gömde mig på bästa stället och låg blick stilla...


Konstigt nog tog det inte lång tid innan de hittade mig. Funderar fortfarande på hur de kunde avslöja mitt gömställe så snabbt. Jag som hade gömt mig så väl...

Läs även andra bloggares åsikter om naken, katt, mode, kattkläder, devon rex

I dag är det ju fars dag och jag skulle gärna prata lite med min pappa. Vet inte var han bor och även om jag hade haft hans telefonnummer hade det varit svårt för mig att ringa. Jag är adopterad och har aldrig träffat min riktiga pappa vad jag kan minnas.
Har en bild på honom i alla fall så jag kan titta på den om jag saknar honom för mycket.


Min pappa heter Wilfred


Själv tycker jag att jag är mer lik min morfar Ulthar. Honom bodde jag tillsammans med fram till jag var 14 veckor, då jag blev adopterad av matte och husse.

Ligger och funderar över dessa konstiga varelser som kallar sig själva för människor. Måste vara nått fel på deras dyngnsrytm eller nått. Fem dagar i veckan (i följd) stiger de upp innan solen på grund av ett konstigt ljud som fyller mina öron med oljud. Detta ljud kommer alltid vid samma tidpunkt på morgonen. Trotts ljudet envisas de med att inte stiga upp ur sängen. Jag gör mitt bästa för att hjälpa dem genom att kliva runt så mycket jag kan på deras huvuden och tillslut lyckas jag alltid. Nu till det allra märkligaste... Två dagar på raken infinner sig inte detta ljud och jag får vänta och vänta på att få mat. Försöker att imitera ljudet som brukar infinna sig så gott jag kan med hjälp av min allra starkaste falsettröst men av någon konstig anledning stiger de inte upp. Måste tydligen öva mer på det lätet... 

I den här länken hittar du en tecknad version av mig om mornarna:
http://www.youtube.com/watch?v=hYAdTo5IQx8

Blir något irriterad över att de ligger där och ignorerar mig, börjar att kraffsa med mina nymanikyrerade klor under sängen (där jag aldrig har någon anledning att vara annars). Tillslut går husse ut och lägger sig på soffan i vardagsrummet. Det gör mig förvirrad och jag vet inte längre vem jag ska kämpa med att få upp. Springer fram och tillbaka mellan dem och gör så gott jag kan men utan resultat. Som ni hör har jag hafft fullt upp i natt vilket gör att jag är lite småtrött idag. Men men vad gör väll det, imorgon, ja jag vet att imorgon kommer det där oljudet igen och då ska jag sätta det på minnet och fortsätta att öva och öva på min imitation...


Här ligger jag och funderar över väsentligheterna i livet...

Idag kände jag att det var dax att unna mig något extra. Bestämde mig för att ta en dusch och se över mina klor. Varför anstränga sig med att slicka hela kroppen ren när jag har tillgång till dusch? Tycker att det är lite obehagligt att slicka på de delar av kroppen som helt saknar päls. Det påstås att jag luktar illa ibland men jag tror inte på det.



Tycker att det är lite pinsamt att bli fotad i duschen men det är väll sånt man får stå ut med. Hade helst skött det här med duschandet på egen hand men har svårt att hålla i duschhandtaget. Får fundera över hur jag ska lösa det problemet. Tycker inte om att få vatten i öronen så jag håller huvet högt.



Hi hi hi hi...sluta, det kiiittlaaas...




Avskyr verkligen att komma ut ur duschen. Det blir så himla kallt. Gör allt jag kan för att torka. Först skakar jag på mig så mycket jag kan. Tyvärr gör det inte någon större skillnad. Mina öron flaxar kring huvudet på mig och jag börjar att känna mig yr. Försöker i stället att slicka mig torr...hur det nu skulle vara möjligt. Låter till och med ologiskt i mina stora öron.




Det är tur att jag har min mjuka och varma badrock att svepa in mig i. Den är mysig och jag blir varm igen.




Sedan är det dax för lite manikyr. Tycker inte om kloklipparen, försöker att bita ihjäl den men lyckas aldrig. Den har nån speciell inre kraft som bara kloklippare besitter. Ger upp...lika bra att få det gjort.

Blå garnboll: Jag har fått den i present av min mattes snälla mormor. Hon har gjort den bara för min skull, snällt eller hur? Tycker om att studsa efter den eller bara tugga och bita på de mjuka garntrådarna. Har man tur så lossnar det en tråd som man kan smaska i sig. Av någon konstig anledning får jag aldrig leka med den när jag är ensam hemma. Då hamnar den högt upp i bokhyllan där jag inte kan få tag i den, och tro mig jag har verkligen försökt...

Pappersboll: En väldigt prisvärd leksak som består av en bit hopknycklat papper. Det prasslar otroligt mysigt när man passar den mellan framtassarna. Den har länge varit en av mina favoriter.

Leopardmus, grön med svarta prickar: Passar perfekt för att leka apport med. Det finns någonting i den också som skramlar när man kastar den i luften. Har försökt att ta reda på vad det kan vara för något där i men muskroppen är tyvärr så hård att den motstår påfrestningarna från mina vassa gaddar (än så länge).

En konstig rund grej: Denna har jag fått i present av husses mamma. Det är en konstig pryl eftersom någon har varit dum nog att lägga en boll i den. Har länge försökt att få ut den men utan resultat. Denna leksak är en favorit i perioder. Orkar inte alltid anstränga mig för att få ut bollen, men med jämna mellanrum gör jag ett försök. Tro mig jag kommer inte att ge upp. En vacker dag kommer jag att lyckas...

Pälsvippa: Blir full i skratt bara av att se den. Det kittlar nått fruktansvärt när någon killar mig på magen med den. Brukar bära runt den i lägenheten och be någon att kittla mig med den.

Idag har jag inte gjort nått speciellt. Önskar att det snart blir helg så att någon är här hemma och aktiverar mig hela dagarna. Är lite sur idag, matte och husse har retat mig och kallat mig för Bittan ända sedan de kom hem. Men skrattar bäst som skrattar sist... jag ska bita dem i ansiktet när de sover!

Har hittat ett nytt ställe att ligga och vila på idag. Det är varmt och vitt men inte speciellt mjukt och bekvämt. De tänker verkligen inte på komfort när de bygger de här lägenheterna.


Här kan jag ligga och låtsas att det är sommar igen.

Min bästa vän heter Simpson, han bor väldigt nära mig. När husse och matte är på semester brukar jag åka hem till honom och det är ju inte så dumt...




Här är jag på upptäcksfärd hemma hos Simpson. Självklart har jag min fina sele i favoritfärgen rosa.


Simpson kan bli lite irriterad på mig när jag bråkar för mycket med honom. Han är 14år och tycker väll kanske inte att leka är det roligaste här i livet. Han förstår nog inte att jag är enormt avundsjuk på hans långa och mysiga päls. Tycker gott att han kan låta mig mysa in mig i den.


Simpson har en stor och skön korg som man kan ligga i. Han vill ogärna låna ut den men här har jag tagit mig friheten.

Hej hej!
Jag heter Naken och jag är 9 månader gammal. Jag är av rasen Devon rex, vilket innebär att jag inte har så mycket päls. (Därav mitt namn).  Har funderat ett tag på att skaffa mig en blogg men inte riktigt kommit mig för det. Men nu är det dax! Har mest legat och päst i soffan idag har inte tänkt att göra någonting annat heller.

 
Hörs i morrn när jag är pigg & gla!