Ligger och funderar över dessa konstiga varelser som kallar sig själva för människor. Måste vara nått fel på deras dyngnsrytm eller nått. Fem dagar i veckan (i följd) stiger de upp innan solen på grund av ett konstigt ljud som fyller mina öron med oljud. Detta ljud kommer alltid vid samma tidpunkt på morgonen. Trotts ljudet envisas de med att inte stiga upp ur sängen. Jag gör mitt bästa för att hjälpa dem genom att kliva runt så mycket jag kan på deras huvuden och tillslut lyckas jag alltid. Nu till det allra märkligaste... Två dagar på raken infinner sig inte detta ljud och jag får vänta och vänta på att få mat. Försöker att imitera ljudet som brukar infinna sig så gott jag kan med hjälp av min allra starkaste falsettröst men av någon konstig anledning stiger de inte upp. Måste tydligen öva mer på det lätet... 

I den här länken hittar du en tecknad version av mig om mornarna:
http://www.youtube.com/watch?v=hYAdTo5IQx8

Blir något irriterad över att de ligger där och ignorerar mig, börjar att kraffsa med mina nymanikyrerade klor under sängen (där jag aldrig har någon anledning att vara annars). Tillslut går husse ut och lägger sig på soffan i vardagsrummet. Det gör mig förvirrad och jag vet inte längre vem jag ska kämpa med att få upp. Springer fram och tillbaka mellan dem och gör så gott jag kan men utan resultat. Som ni hör har jag hafft fullt upp i natt vilket gör att jag är lite småtrött idag. Men men vad gör väll det, imorgon, ja jag vet att imorgon kommer det där oljudet igen och då ska jag sätta det på minnet och fortsätta att öva och öva på min imitation...


Här ligger jag och funderar över väsentligheterna i livet...